Under eftermiddagen hängde vi med dessa sköningar. Att lära sig Blokus var ingen konst men att lära sig att vänta på sin tur innan man fick lägga var desto svårare... Men de tyckte det var roligt och vi ses igen på onsdag!
Det är för dessa barn som vi är här och det är för dessa barn som vi bygger. Det är för dessa barn som församlingen här nere lever för. Det är för dessa barn som Gud sände sin son, Jesus. Allt för dessa barn. Vi ger dem möjlighet att växa upp, att få en utbildning och att få veta att de älskade av Gud. Saker de inte har möjlighet till så som deras liv ser ut. Tänk att få vara med och ge ett barn en möjlig framtid!! Fantastiskt!! Så tack till er alla som gjort den här resan möjlig! Följ med ner nästa gång och möt dessa människor. Du kommer dig inte vara lik sen. Livet får liksom andra prioriteringar och jag hoppas att det jag får uppleva här kan fortsätta vara stark när jag kommer hem. Att inte hålla i sitt eget utan att ge av det jag har. Att inte oroa mig för saker utan att våga lita på att Gud har det i sin hand.
Imorgon väntar en ny dag. Grabbarna ville igång tidigare imorgon så vi kan få golvet klart och på så sätt hoppas kunna börja mura på onsdag. Mura - det har jag aldrig gjort...
Tack för bilder och glimtar från det ni gör på plats. Du kanske blir en fena på att mura, vi har ju ingen murare i familjen! Kramar från Hulan
SvaraRadera