Murande

Lite bilder från bygget i Cucoara. Först fick de bära av all sten från lastbilen, ner för en backe och upp på plattan. Sen var det dags att mura. Svårare än vad de trott att det skulle vara. Har dock en känsla att grabbarna är noggrannare och petigare än vad det brukar vara här. På't igen i morgon!! 

Plocka paprika och bära sten

Den här morgonen kom de på att det var en slags högtid så stenarna som skulle komma på morgonen kunde inte komma förrän senare, det var visst svårt att få tag på dem för många affärer är stängda. Men helt plötsligt så kom de och alla utom jag åkte till Cucoara för att bära 8 pall med sten, från en lastbil och upp på plattan som vi gjutit. Det är varmt men fläktar bra idag men de kommer ha träningsvärk i morgon ordentligt. 

Vilket gäng jag får resa med!! Glada, arbetsvilliga, ödmjuka och engagerade. De imponerar på folket här nere ordentligt! 

Jag följde med Tamara till växthuset och plockade paprikor. Plocka paprika och samtala om livet. Vet att jag skrivit det förut men perspektivet på livet blir lite annat här nere. Den här kvinnan och de flesta i hennes församling lever för att tjäna människor som de har runt omkring. De gör inte skillnad på folk alls. Det verkar vara att de enda människor som hon har svårt för är kristna som bara pratar om Gud och inte gör något för sina medmänniskor. 

Bredvid växthuset bygger hon ett boende för föräldralösa barn och dessutom renoverar hon ett annat hus precis bredvid där det ska bli ett äldreboende. 

Hon har tre byggen, ett växthus, två dagcentra för barn, 12 pensionärer som får lunch varje dag och allt annat arbete i församlingen. Dessutom ringer hennes telefon ständigt. Om ursäkt för att hon inte hinner med oss helt. Vilken kvinna!! Det känns som hon leder hela den här byn och några till runt omkring.

Efter lunch åkte grabbarna tillbaka till bygget medan jag och Veronika åkte med Tamara och några ungdomar till Cahul för att handla. Vi har med oss en del pengar hit ner för att kunna göra något för barnen som kommer till dagcentret i Cucoara. Dels har vibrerande köpt matkassar som vi håller på att dela ut men vi kommer även göra en fest på fredag. Vi kör hit dem till Paicu för utrymmet är större här och så ska vi ha fest på scouttema. Scoutlekar och tävlingar. Vi skippar dock att bygga utekök... Ska bli kul!! 

Vi ville oxå ge dem något och en tanke som kommit upp i gruppen är hygienartiklar. Lite schampo, deo, bindor till tjejerna och tandkräm. Så det har vi även handlat idag. 

Vi (läs: jag) passade även på att ta en kaffe (Tamara beställde dock även pommes) medan vi ändå var i stan. 

Nu väntar middag och sen hembesök för Arvid, Markus och Rickard. 

Jag förbereder en predikan för morgonkvällens gudstjänst. 

Arbetsiver och allergi

Tredje dagen i landet, dofterna börjar bli bekanta (tycker dock fortfarande att getmjölk luktar illa), blanda cement går som på dans och det börjar även kännas mer och mer som vanligt att gå på toa som är ett hål i marken. 

Känns dock som att det är en evighet kvar tills vi åker hem. Wi-fi funkar inte som man är van vid så kontakt med familjen hemma blir ytterst sporadisk. När man ser alla barn här längtar jag efter mina. Och att inte få dela alla tankar med Daniel på en gång är tråkigt. 

Under dagen jobbade vi på, inte jag så mycket, jag har fått någon slags förkylning eller om det är allergi så jag har lite svårt att andas, jag hejade mest på och fyllde på vatten när det behövdes. 

Golvet blev färdigt och alla var glada. Efter dusch och middag åkte Viktor och Veronika med Tamara på hembesök och delade ut några matpåsar. Vi funderar just nu på vad vi ska göra mer för pengarna som vi har med oss. 

Kvällen avslutades med stort skådespeleri av åska och regn runt omkring, gräsbrand i grannbyn och bra samtal. 

Spel och annat kul

Under eftermiddagen hängde vi med dessa sköningar. Att lära sig Blokus var ingen konst men att lära sig att vänta på sin tur innan man fick lägga var desto svårare... Men de tyckte det var roligt och vi ses igen på onsdag! 

Det är för dessa barn som vi är här och det är för dessa barn som vi bygger. Det är för dessa barn som församlingen här nere lever för. Det är för dessa barn som Gud sände sin son, Jesus. Allt för dessa barn. Vi ger dem möjlighet att växa upp, att få en utbildning och att få veta att de älskade av Gud. Saker de inte har möjlighet till så som deras liv ser ut. Tänk att få vara med och ge ett barn en möjlig framtid!! Fantastiskt!! Så tack till er alla som gjort den här resan möjlig! Följ med ner nästa gång och möt dessa människor. Du kommer dig inte vara lik sen. Livet får liksom andra prioriteringar och jag hoppas att det jag får uppleva här kan fortsätta vara stark när jag kommer hem. Att inte hålla i sitt eget utan att ge av det jag har. Att inte oroa mig för saker utan att våga lita på att Gud har det i sin hand. 

Imorgon väntar en ny dag. Grabbarna ville igång tidigare imorgon så vi kan få golvet klart och på så sätt hoppas kunna börja mura på onsdag. Mura - det har jag aldrig gjort...

Måndag

Morgonen började med frukost. Lite ovanlig för oss men tillslut så blev ni nog mätta, fulla med socker iallafall😊

Lite morgonbön och lovsång och sen laddade vi för att åka. Det blev dock 45 min väntan men vi roade oss så bäst vi kunde.

Åh, vad jag önskar att jag kunde prata med folket här. Det är bara Tamara som pratar engelska så sen är det teckenspråk som gäller.

Väl ute i Cucoara så var det dags för oss att visa att vi kunde blanda cement, det kunde vi inte riktigt, inte som de gör det här iallafall men efter lite träning av Petru så fick vi fart på det. 

Nu efter lunch gav sig grabbarna iväg för att fortsätta vid bygget medan jag och Veronika åker med Tamara för att träffa barnen. 

Söndag

Som vanligt när man ska sova kommer alla tankar. Kroppen var trött när jag gick och lade mg igår men det var svårt att somna. Jag har aldrig förut bott ute i någon by i Moldavien, när "arbetsdagen" varit slut så har jag alltid kunnat åka "hem" och stänga dörren och leva vårt sverigeliv, med dusch, vettig toalett, mat som jag är van vid och annat. 

Vi klev upp tidigt i morse och åkte till Paicu, som är grannbyn till Cucoara, där vi var med på gudstjänst. Vi sjöng lite och jag pratade lite om att vi är ett i Kristus. Vi bor i olika länd, pratar olika språk men vi har samme Far, det gör oss till syskon. Församlingen här i Paicu är den enda pingstförsamlingen i Moldavien som har en kvinna som predikar och leder. Även om pingstledningen inlandet godkänt det så ses det inte med helt blida ögon av andra pastorer i landet. Därför var det en väldigt ovanlig gudstjänst i dag när både jag och Tamara var de som delade ordet och predikade. Som jag förstått det så är det en församling uppe i norra Moldavien som kan tänka sig ha samarbetsgemenskap med den här församlingen, inte de som ligger närmast. 

Efter att vi ätit lunch så åkte jag, Tamara och Markus till Cahul, som är närmsta stora stad, och handlade inför veckan. Har aldrig handlat på "moldaviskt" vis förut. Vi åkte till en liten affär där det sprang folk omkring och plockade fram det man bad om. Tog ganska lång tid att få ihop allt men tillslut var vi klara och åkte tillbaka. 

Resten av dagen har vi mest slöat. Sovit en del, alla var ganska trötta.  

I morgon väntar bygge, tror vi ska gjuta golv. På,eftermiddagen är det "childrens program", alltså att barnen kommer, äter, leker och har en samling. Ska bli spännande att möta dem.

På kvällen skulle det visst bli grillfest och volleyboll (utan linjer, som Rickard konstaterade) med 

församlingens ledare. 

Känns bra att vara här! 

Bakgården, en härlig doft av höns, sur getmjölk och utedass! 

Framme!!

Då var vi i Chishinau! Hela staden hade fest eftersom man firade 25 årig självständighet. Det var julbelysning och fyrverkerier! Det verkade dock vara lite oklart om alla höll med om självständigheten. 

Underbar solnedgång i Kiev.

Eftersom det blev lite strul på flygplatsen i Kiev så fick kvällsmiddagen bestå av nötter och en chokladkaka, värre har man varit med om😊

Nu har vi fått soppa, pratat om morgondagen och nu är det dags att sova! 

Cucoara 2016

Då var det dags igen! Moldavien!!

Den här gången är det jag, Rickard, Veronika, Markus och Viktor som åker ner till Cucoara. Vi ska vara med i ett husbygge, en kyrka ska byggas. Ett hus dit barnen kan komma och äta. Ett hus dit människor kan mötas och fira gudstjänst. Ett hus dit alla får mötas och vara älskade. 

Känns lite pirrigt att göra detta utan Daniel. Är van vid att han styr upp saker runt omkring och nu känns det som att jag verkligen går utanför min trygghetszon, både fysiskt och psykiskt. Det är väl bra, tänker jag. Det är väl så man växer som människa? 

Planen för veckan är att vi inatt sover på Crac och lämnar tidigt i morgon bitti. Vi ska vara nere i Paicu till gudstjänsten vid 11. Där ska vi prata och sjunga lite😊

På eftermiddagen åker vi till en stad som ligger i närheten för att handla lite som behövs inför veckan. (Läs: överlevnadsgodis och Cola)

På måndag drar arbetet med bygget igång. I 28 graders värme, härligt!! 

Återkommer!!