Trodde inte att det skulle vara så sorgligt men det är det. Har sålt en vän...
Men tillslut måste man börja förenkla sitt liv och då var hon den som var lättast att förenkla bort.
Det betyder dock inte att jag inte älskade henne som den underbara hund hon är.
Här följer en liten nostalgitripp...
|
Först var hon liten med för stora öron. Öronen påminde lite om en manlig överkammning... |
|
Vi var kompisar - i ur och skur. Finns inga dåliga väder! |
|
"Jag följer dig dit du går... jag försöker i alla fall..." |
|
Nästan alltid kompisar |
|
Sen kom det barn och tiden för Alma krympte. När det sedan kom ett till barn så försvann tiden nästan helt. Hon vakade dock över sina små skyddslingar. Var där de var på tomten, låg bredvid vagnen när de sov, hämtade gladeligen pinnar de kastade och åt upp maten de tappade. |
|
Ingen utställningshund men vansinnigt fin ändå!
|
Visserligen kommer jag inte behöva dammsuga lika ofta men nu blev det väldigt tomt.