fredag 31 augusti 2012
söndag 26 augusti 2012
Önskning
"Mamma, jag kanske skulle ha en liten gris som griseknoen och bära på, kanske jag skulle...och en häst"
tisdag 21 augusti 2012
Krattsäsongen är här!
Nu behöver jag inte fundera på armhävningar på ett tag - det är bara att ta sig en kratta...
Päron, äpplen och sen löv. Ljuset i kratt-tunneln är i slutet av oktober.
Päron, äpplen och sen löv. Ljuset i kratt-tunneln är i slutet av oktober.
söndag 19 augusti 2012
Ut på stigen
Ny höst:
Nya kattungar hemma.
Ny termin för barnen på Lyckan med nya grupper, nya kompisar och ny personal.
Ny arbetstermin för mig med nya uppgifter, nya kollegor, ny chef, nya möten, ny handbok och nya orgelstycken.
Nya dörrar som ska bytas för maken. Ny IPad (eftersom den andra blev överkörd), nya ritningar, nya hus och nya kunder.
Få se vart stigen leder oss den här hösten.
Nya kattungar hemma.
Ny termin för barnen på Lyckan med nya grupper, nya kompisar och ny personal.
Ny arbetstermin för mig med nya uppgifter, nya kollegor, ny chef, nya möten, ny handbok och nya orgelstycken.
Nya dörrar som ska bytas för maken. Ny IPad (eftersom den andra blev överkörd), nya ritningar, nya hus och nya kunder.
Få se vart stigen leder oss den här hösten.
fredag 10 augusti 2012
torsdag 9 augusti 2012
onsdag 8 augusti 2012
Bloggpaus
iPaden var med om en liten trafikolycka igår så nu läggs moldavienbloggandet ner. Vi åker hem i morgon och idag ska vi inhandla lite viktiga saker att ha med oss hem. Dock inte vattenmeloner.
Hur som helst är vi väldigt nöjda och tacksamma för veckorna här. Ska bli skönt att komma hem men samtidigt sorgligt. Förra gången tog det 7 år innan vi kom tillbaka och det finns massa människor som man tycker om här. Vi får väl se...
Stina och Marcus, följer ni med om ett par år?
Hur som helst är vi väldigt nöjda och tacksamma för veckorna här. Ska bli skönt att komma hem men samtidigt sorgligt. Förra gången tog det 7 år innan vi kom tillbaka och det finns massa människor som man tycker om här. Vi får väl se...
Stina och Marcus, följer ni med om ett par år?
Paus
Det är ett fantastiskt land! Man stannar precis vart man vill och sätter på varningsblinkers så är det helt ok. Även precis utanför Mc Donalds mitt i centrum i rusningstrafik...
tisdag 7 augusti 2012
Tisdag no2
Bilderna hamnar hur de vill hela tiden även om jag försöker lägga dem som jag vill... Gissa bilden till texten.
• när det är +39 så har man picknicken i bilen
• Ivancea - lekte med barn
• utflykt med goda vänner, bra att vi valde den varmaste dagen (40,5) att klättra i berg och gå promenad. Men vackert var det!!
• Cornell och Lilja. Vi kan inte varandras språk men tycka om varandra funkar ändå. Folke snackade hela tiden ändå.
• högt uppe på berget finns ingen polis men dock en fin ortodox kyrka.
Sen såg vi till att dagen blev lång = vi kom hem när det blivit mörkt.
• när det är +39 så har man picknicken i bilen
• Ivancea - lekte med barn
• utflykt med goda vänner, bra att vi valde den varmaste dagen (40,5) att klättra i berg och gå promenad. Men vackert var det!!
• Cornell och Lilja. Vi kan inte varandras språk men tycka om varandra funkar ändå. Folke snackade hela tiden ändå.
• högt uppe på berget finns ingen polis men dock en fin ortodox kyrka.
Sen såg vi till att dagen blev lång = vi kom hem när det blivit mörkt.
Roligt, gott och väldigt moldaviskt
• Lampknapp à la Moldavien
• Snygg fågellampa i vårt kök
• Meloner!!
• God ost!!!
• Snygg fågellampa i vårt kök
• Meloner!!
• God ost!!!
måndag 6 augusti 2012
Måndag no2
Idag har vi haft kul! Vi åkte till Orhei för att träffa barnen. Först började vi med att äta tillsammans. Det märktes att även moldaviska barn behöver mat för att leka för efter maten så steg ljudvolymen avsevärt. Även våra barn slappnade av och började leka. Kan man jaga varandra så kan man bli vänner även om man inte kan samma språk. Folke testade på pingis och Elin hittade något saxofonliknande som hon glatt spelade på. När vi sedan åkte vidare till Branesti så var det trötta och svettiga barn som snabbt somnade i bilen. Underbart med ac i bilen när det är +37 grader ute. Men när jag kommer hem är fläktar det som jag kommer sakna minst. Sova utan fläkt som dånar, köra bil utan iskall luft på knäna (jag sitter i mitten i mellansätet) och äta utan ac som låter. Tänk även att sova med täcke!! Lite hemlängtan...
Vi har ju åkt ganska många mil nu och det är ett underbart vackert land. Kuperat och öppet. Favoriter att odla är majs, solrosor och vindruvor. Det är väldigt frodigt och tydligen vattnas det inget utan växer hur mycket som helst ändå. Kanske kan förstås, hela landet är ju som ett växthus!
När vi väl kom fram till Branesti var planen att vi skulle äta middag där men eftersom taket i köket hade börjat rasa in i fredags så fanns det ingen mat. Bara ett tomt och sönderrivet kök... Kex och vattenmelon fick duga tills vi kom hem till pasatn och korven. Daniel och Fredrik åkte dock direkt vidare till nästa projekt. "Social apartments" - en utslussningslägenhet för ungdomar från Crac. När de är redo att lämna Crac får de bo där. Första kvartalet betalas allt av Crac och sen blir det mer och mer de själva som tar ansvar för sina liv. Nu bodde det tre tjejer där somska flytta i augusti. De har jobb och klarar sig helt själva och nu letar de boende. Den ena tjejen har varit föräldralös sen hon var tolv, när hon var arton hamnade hon på Crac och nu står hon på egna ben! Underbart!!
Ikväll var det trötta föräldrar och alldeles för icke sovsugna barn...
Nu: sängen för Jenny och bastun för Daniel och Fredrik. Hatten är på.
I morgon: Ivancea
By the way...närkontakt med polisen!!
Vi har ju åkt ganska många mil nu och det är ett underbart vackert land. Kuperat och öppet. Favoriter att odla är majs, solrosor och vindruvor. Det är väldigt frodigt och tydligen vattnas det inget utan växer hur mycket som helst ändå. Kanske kan förstås, hela landet är ju som ett växthus!
När vi väl kom fram till Branesti var planen att vi skulle äta middag där men eftersom taket i köket hade börjat rasa in i fredags så fanns det ingen mat. Bara ett tomt och sönderrivet kök... Kex och vattenmelon fick duga tills vi kom hem till pasatn och korven. Daniel och Fredrik åkte dock direkt vidare till nästa projekt. "Social apartments" - en utslussningslägenhet för ungdomar från Crac. När de är redo att lämna Crac får de bo där. Första kvartalet betalas allt av Crac och sen blir det mer och mer de själva som tar ansvar för sina liv. Nu bodde det tre tjejer där somska flytta i augusti. De har jobb och klarar sig helt själva och nu letar de boende. Den ena tjejen har varit föräldralös sen hon var tolv, när hon var arton hamnade hon på Crac och nu står hon på egna ben! Underbart!!
Ikväll var det trötta föräldrar och alldeles för icke sovsugna barn...
Nu: sängen för Jenny och bastun för Daniel och Fredrik. Hatten är på.
I morgon: Ivancea
By the way...närkontakt med polisen!!
söndag 5 augusti 2012
Söndag no2
2h och 20min. Så lång är en gudstjänst i Balti. Som tur var lyckades Fredrik predika tillräckligt länge så det blev inte en predikan no2 av någon annan. Jag sjöng ett par sånger, iklädd huckle... Det är lite annorlunda med kyrkokulturen. I den kyrkan vi var idag så satt vi även uppdelade, kvinnor på ena sidan och män på den andra. Kändes faktiskt lite konstigt... Jag brukar inte vara obstinat men det var nästan att jag vägrade huckle. Att vara kristen ska vara frihet! Speciellt konstigt blir det eftersom det där hucklet lika gärna bara kan vara som diadem, vad är vitsen då? Sen tar alla av sig det tre sekunder efter gudstjänsten. Så där satt jag med yllesjal på axlarna, tajts och huckle... Ute var det +37 grader, jag trodde jag skulle rinna bort...
I eftermiddag har vi varit hemma hos goda vänner. Slavic och Nina med barn. Folke och Elin njöt i stora drag att få leka med leksaker. De frågade inte efter oss alls. Det grillades och åt och var väldigt trevligt!
Daniel och Fredrik bjöd på svenska delikatesser som chokladbollar!
Nu: stoppa barn i säng
I morgon: Ivancea och Brunesti
I eftermiddag har vi varit hemma hos goda vänner. Slavic och Nina med barn. Folke och Elin njöt i stora drag att få leka med leksaker. De frågade inte efter oss alls. Det grillades och åt och var väldigt trevligt!
Daniel och Fredrik bjöd på svenska delikatesser som chokladbollar!
Nu: stoppa barn i säng
I morgon: Ivancea och Brunesti
lördag 4 augusti 2012
Lördag no2
En vecka sedan vi kom hit och fortfarande ingen närkontakt med polisen. Däremot sprang jag förbi några poliser som såg väldigt fundersamma ut, verkar inte som folk springer så mycket här. Inte för skojs skull iallafall.
Idag var vi på fest. En moldaviska fest där 50% pratade svenska/norska. Lite kulturkrock fick vi uppleva. Festen skulle starta kl 14 men två timmar innan ringde Sando och sa att folk skulle bli lite sena så det hela skulle börja kl 15 i stället. När vi kom 15:20 var vi först. Maten kom fram 17:30 och då var vi hyfsat hungriga. När vi kände att det var dags att åka hem och lägga barn så skulle frukten precis komma in. Lite annat än våra svenska fester men sen är vi kanske lite tråkigare i sverige också, vem vet?
Folke har konstaterat att det är väldigt skönt med sommarlov, att få umgås med mamma och pappa hela tiden men som han tillade "det är ganska skönt med dagis också..." Barnen börjar längta hem lite. Elin och jag pratade med Einar, Stina och Marcus idag och sen gick Elin omkring och sa att hon snart skulle åka till Einar.
Nu: dusch
I morgon: Gudstjänst kl 10 i Balti = knälång klänning och helst huckle på huvudet. Hm...
Idag var vi på fest. En moldaviska fest där 50% pratade svenska/norska. Lite kulturkrock fick vi uppleva. Festen skulle starta kl 14 men två timmar innan ringde Sando och sa att folk skulle bli lite sena så det hela skulle börja kl 15 i stället. När vi kom 15:20 var vi först. Maten kom fram 17:30 och då var vi hyfsat hungriga. När vi kände att det var dags att åka hem och lägga barn så skulle frukten precis komma in. Lite annat än våra svenska fester men sen är vi kanske lite tråkigare i sverige också, vem vet?
Folke har konstaterat att det är väldigt skönt med sommarlov, att få umgås med mamma och pappa hela tiden men som han tillade "det är ganska skönt med dagis också..." Barnen börjar längta hem lite. Elin och jag pratade med Einar, Stina och Marcus idag och sen gick Elin omkring och sa att hon snart skulle åka till Einar.
Nu: dusch
I morgon: Gudstjänst kl 10 i Balti = knälång klänning och helst huckle på huvudet. Hm...
fredag 3 augusti 2012
Fredag no2
Det här blev en mellandag. Vi försöker lära barnen att det oftast inte blir som man planerar i Moldavien och den här dagen blev ett bevis på det. Vi skulle åkt ut till en by men de ringde i förmiddags och sa att de inte var där så helt plötsligt så var dagen tom. Jag och barnen tog en middagslur och Daniel tog sig ut på egna äventyr på stan. Den här staden är ett äventyr i sig. Vägar överallt! Eller ja, ställen man kan köra bil på...
Vi hamnade tillslut hos en fängelsepastor och hans fru. Där blev vi bjudna på mat. På vägen hem hämtade vi ut mina nya glasögon!! Två par till priset av ett halvt par hemma.
Kvällen avslutades på ett bad och bastuställe och nu nattmat på Mc Donalds!
Vi hamnade tillslut hos en fängelsepastor och hans fru. Där blev vi bjudna på mat. På vägen hem hämtade vi ut mina nya glasögon!! Två par till priset av ett halvt par hemma.
Kvällen avslutades på ett bad och bastuställe och nu nattmat på Mc Donalds!
Torsdag
Vi kastas mellan fattigdom och överflöd. Idag var vi semesterfirare! Besökte Chisnaus nyaste och största köpcenter, åkte taxi, åt god mat och lyxade vid Hotel Prezidents pool. Där fanns det gott om stora, tjocka äldre män med unga, vackra fruar. Hm...
Sen vi var här förra gången har det byggts hur mycket som helst. Vägarna förbättras, i alla fall runt huvudstaden, i byarna är det fortfarande så man borde ha morfars fyrhjuling, som Folke uttryckte det. Sen finns det stora köpcenter överallt med lekland och ac. Den svenska kronan är väldigt starkt just nu så här nere är vi rika.
Kvinnorna här är oftast väldigt vackra med helt galet höga klackar och minimala kläder. Jag kan ha min mest urringade och korta klänning och ändå känna mig som kusinen från landet. Rosa converse och jeanskjol är inte riktigt inne här...
Samma sak med alla småflickor, det är klänningar med volanger och massa rosetter i håret. När Elin kommer i sina shorts så frågar folk om hon är en flicka eller pojke.
När det handlar om männen så är min man fortfarande den som är snyggast här!
Sen vi var här förra gången har det byggts hur mycket som helst. Vägarna förbättras, i alla fall runt huvudstaden, i byarna är det fortfarande så man borde ha morfars fyrhjuling, som Folke uttryckte det. Sen finns det stora köpcenter överallt med lekland och ac. Den svenska kronan är väldigt starkt just nu så här nere är vi rika.
Kvinnorna här är oftast väldigt vackra med helt galet höga klackar och minimala kläder. Jag kan ha min mest urringade och korta klänning och ändå känna mig som kusinen från landet. Rosa converse och jeanskjol är inte riktigt inne här...
Samma sak med alla småflickor, det är klänningar med volanger och massa rosetter i håret. När Elin kommer i sina shorts så frågar folk om hon är en flicka eller pojke.
När det handlar om männen så är min man fortfarande den som är snyggast här!
torsdag 2 augusti 2012
Onsdag
Vår hyresvärden har troligen inte betalat internetavgiften för den här månaden så i lägenheten fungerar inte wifi. Dessutom kom jag hem kl 01:00 igår så jag orkade inte skriva något iallafall. Nu sitter vi på ett lyxhotell och hänger i deras pool. Barnen är lyriska!! +33 grader och då är det skönt att bada. Det kostade oss 300 lei att gå in, det är ca 140 kr. Hemsebadet hemma kostar lika mycket för vår familj... Vi har en ledig dag.
Till gårdagen. Den var händelserik och låååång!! Jag och Fredrik turnerade medan Lisa och Daniel stannade i huvudstaden med barnen. Sando, som är direktor för arbetet här nere var med oss och han hade nog väldigt svårt att förstå varför Daniel var hemma med barnen. Vi for 2,5h enkel väg ner till Drkoia där det finns ett arbete sen några år tillbaka. Två anställda, en kock och en programansvarig och någonstans på 25 barn. Som tur är så är arbetet självrensande, det är ju lite pinsamt att gå dit för att äta så när familjerna får det bättre så slutar barnen komma. Kontakten med dem släpps dock inte. Vi åkte hem till några familjer som får familjehjälp i form av matpaket och hembesök. De var väldigt tacksamma. Man märkte att de verkligen försökte få ordning på sina liv. Det var väldigt enkla hem men rena, till skillnad från det somnar senare skulle möta.
Efter lite sång med barnen och lunch så åkte vi ännu längre bort, till Edinet. Där mötte vi ett ryskt pastorspar, Vadim och Natascha som för fyra år sedan flyttade dit för att jobba bland zigenarna. Om jag förstod rätt, inte lätt med ryska, så är 80% av befolkningen i byn zigenare. Församlingen som de startat hade nu 40 medlemmar. 30 var zigenare och 10 var moldaver. Det var dock oftast många fler på gudstjänsterna och bibelstudierna. De hade för ett halvår sedan startat en skola för de barnen eftersom de inte kan gå i vanlig skola, dels har de inga pengar till skolmaterial och dels så är 90% av zigenarna inte läskunniga. Problemet är att barnen är så hungriga så de har svårt att lära sig något men pastorsparet har inga pengar att ge 20 barn mat. Det har försökt ge av det de kan men det räcker mest till fika. Skulle de ha mat så skulle nog skolan lätt fördubblas. Nu är nog planen att vårt arbete här ska täcka matkostnaden för barnen så de kan gå vidare i skolan.
Vadim och Natascha tog med oss hem till en familj. De bodde nio personer i ett skjul som är i storlek med vårt vardagsrum. Det var det hemskaste jag sett. Ett rum med tre sängliknande möbler, en liten eldstad mitt i rummet, fullt med flugor, trasiga fönster och så smutsigt att jag kände mig tvungen att tvätta mig efter att ha tagit i ett av barnen. Inget vatten och ingen el, kattungar och smutsiga små konstiga hundar överallt. Vadim frågade mamman varför hon inte varit i kyrkan och hämtat ett nytt fönster, de hade nämligen förberett ett åt henne. Hon kom med någon dålig bortförklaring typ som att hon inte haft tid. Natascha sa åt henne att hon borde städa upp med tanke på barnen men då skyllde hon på att hon inte hade någon borste. Det kändes som bon inte kunde se att livet kunde vara något annat. Vadim berättade att många av dem inte kan byta livsstil, de är så vana att leva under dessa hemska förhållanden så det inte går att bryta. De kan bara det livet. Samtidigt så har de som gått med i församlingen fått ett väldigt mycket bättre liv, slutat med alkohol och droger och kriminaliteten i byn hade sjunkit tydligt. Vilka hjältar!! Tänk att orka leva som Vadim och Natascha gör, jämt! Det får mig att inse lite om min egen bekvämlighet. Vilka uppoffringar gör jag i mitt liv för att andra människor ska få det bättre?
Efter en lång gudstjänst, där Fredrik predikade och jag sjöng så åkte vi tillbaka. När jag kröp ner i sängen bredvid min man som inte slår mig och mina rena, friska, mätta barn så tänkte jag på de sju, troligen hungriga barnen som trängdes i sängarna, under de smutsiga gamla överkasten.
Till gårdagen. Den var händelserik och låååång!! Jag och Fredrik turnerade medan Lisa och Daniel stannade i huvudstaden med barnen. Sando, som är direktor för arbetet här nere var med oss och han hade nog väldigt svårt att förstå varför Daniel var hemma med barnen. Vi for 2,5h enkel väg ner till Drkoia där det finns ett arbete sen några år tillbaka. Två anställda, en kock och en programansvarig och någonstans på 25 barn. Som tur är så är arbetet självrensande, det är ju lite pinsamt att gå dit för att äta så när familjerna får det bättre så slutar barnen komma. Kontakten med dem släpps dock inte. Vi åkte hem till några familjer som får familjehjälp i form av matpaket och hembesök. De var väldigt tacksamma. Man märkte att de verkligen försökte få ordning på sina liv. Det var väldigt enkla hem men rena, till skillnad från det somnar senare skulle möta.
Efter lite sång med barnen och lunch så åkte vi ännu längre bort, till Edinet. Där mötte vi ett ryskt pastorspar, Vadim och Natascha som för fyra år sedan flyttade dit för att jobba bland zigenarna. Om jag förstod rätt, inte lätt med ryska, så är 80% av befolkningen i byn zigenare. Församlingen som de startat hade nu 40 medlemmar. 30 var zigenare och 10 var moldaver. Det var dock oftast många fler på gudstjänsterna och bibelstudierna. De hade för ett halvår sedan startat en skola för de barnen eftersom de inte kan gå i vanlig skola, dels har de inga pengar till skolmaterial och dels så är 90% av zigenarna inte läskunniga. Problemet är att barnen är så hungriga så de har svårt att lära sig något men pastorsparet har inga pengar att ge 20 barn mat. Det har försökt ge av det de kan men det räcker mest till fika. Skulle de ha mat så skulle nog skolan lätt fördubblas. Nu är nog planen att vårt arbete här ska täcka matkostnaden för barnen så de kan gå vidare i skolan.
Vadim och Natascha tog med oss hem till en familj. De bodde nio personer i ett skjul som är i storlek med vårt vardagsrum. Det var det hemskaste jag sett. Ett rum med tre sängliknande möbler, en liten eldstad mitt i rummet, fullt med flugor, trasiga fönster och så smutsigt att jag kände mig tvungen att tvätta mig efter att ha tagit i ett av barnen. Inget vatten och ingen el, kattungar och smutsiga små konstiga hundar överallt. Vadim frågade mamman varför hon inte varit i kyrkan och hämtat ett nytt fönster, de hade nämligen förberett ett åt henne. Hon kom med någon dålig bortförklaring typ som att hon inte haft tid. Natascha sa åt henne att hon borde städa upp med tanke på barnen men då skyllde hon på att hon inte hade någon borste. Det kändes som bon inte kunde se att livet kunde vara något annat. Vadim berättade att många av dem inte kan byta livsstil, de är så vana att leva under dessa hemska förhållanden så det inte går att bryta. De kan bara det livet. Samtidigt så har de som gått med i församlingen fått ett väldigt mycket bättre liv, slutat med alkohol och droger och kriminaliteten i byn hade sjunkit tydligt. Vilka hjältar!! Tänk att orka leva som Vadim och Natascha gör, jämt! Det får mig att inse lite om min egen bekvämlighet. Vilka uppoffringar gör jag i mitt liv för att andra människor ska få det bättre?
Efter en lång gudstjänst, där Fredrik predikade och jag sjöng så åkte vi tillbaka. När jag kröp ner i sängen bredvid min man som inte slår mig och mina rena, friska, mätta barn så tänkte jag på de sju, troligen hungriga barnen som trängdes i sängarna, under de smutsiga gamla överkasten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)