Det är något speciellt med första advent!

Tänk att få tända det första ljuset och veta att man får tända tre till!

Tänk att få veta att inom en kort tid har man huset fullt av familj!

Det är något speciellt med pepparkakor!

Tänk att få baka sina första pepparkakor!
(Och äta sin första klump pepparkaksdeg...)

Det är något speciellt med Hemse.

Det är inte på alla ställen som det ser ut så här på
parkeringsplatsen utanför badhuset en fredagskväll!

Det är något speciellt med SNÖ!!

Tänk att få göra sin FÖRSTA SNÖÄNGEL!!
(Mamman gjorde oxå en...)

Tänk att få göra sin första pulkatur
och tänk att då ha en storebror bakom sig!
(Efter ett tag hörde jag ett illvrål och när jag vände mig om hade
Lillasystern ramlat av flera meter bakom.
När jag utbrister:"Men Folke, Elin har ju ramlar av!"
Så tittar han bakom sig och säger: "Mamma, Aj bankade av!")

Busfabriken!

novemberfika

Folke fick massa feber ungefär samtidigt som mormor och morfar anlände till Burs... Tanken var ju att vi skulle hänga hela familjen men den yngsta i klanen är ju bara 2 veckor gammal så den tanken sprack. För att dock spendera lite tid tillsammans så tog vi alla barn i var sin vagn och gick en promenad som slutade med fika ute i trädgården. Kändes varmt och skönt när vi hade gått en timme men när man väl suttit still ett tag så blev det lite kallt...bra med filtar!

litet kvälls-mys-samtal

Först var han helt uppe i att mormor och morfar skulle komma
han skulle bjuda dem på kakor (som mormor virkat)

"Nu ska du sova, jag älskar dig Folke"
"Jäcka Aj?"
Ja, jag älskar Elin också"
"Locke jäcka aj"
Locke jäcka pappa
Locke jäcka mamma"

sen vände han sig om och somnade...

en vandring

Idag när jag kom till Lyckan för att hämta Folke så var detskapande med hela gänget. Folke målade, någon "degade", några andra försökte klistra på skalet på apelsinen igen medan ytterligare någon annan sprang runt och hällde vatten... Folke var inte helt villig att följa med hem. Det betyder ju bara att han trivs så bra på Lyckan och sånt är ju fantastiskt skönt som förälder att känna!

Tårarna slutade rinna när vi fick låna med oss en Flexbert-väst (jag hade missat det där med att vi var en timme senare och det blev mörkt) och ute i vagnen hade Elin vaknat och fick en hej-puss! Mysigt!

Man upptäcker så mycket när man är två år. Helst plötsligt så ser man massa nya saker på den alldeles vanliga sträckan mellan förskolan och hemma. En skylt! Visste ni att det är pappa som jobbar på skylten? Det fick jag reda på idag!

Och reflexpinnen kan man ju vicka på!!
När man är två år kan man även köra på lillasyster i vagnen, hon hamnade dock lätt inne i buskarna men det var väldigt roligt att springa!!

På vägen passade vi även på att hälsa på den stora trägubben, lite läskig men mest spännande.

Folke tyckte att vi skulle fika hos gubben, så vi slog oss ner vid gubbens bord (visst måste det vara hans, det står ju bredvid honom) och åt äpple. Sen var det lite sorgligt att gå därifrån, gubben blev ju alldeles ensam...

15 min promenad tog idag 1h! Och då var det väldigt tur att vi lånade med oss flexbert!

Nu är vi hemma, maten lagad och uppäten och barnen Hellsing hänger på golvet i köket.
Den stora hoppar och den lilla skrattar åt sin fantastiskt roliga bror!
Typiskt skön dag att vara mamma!

personlighetsarv

Verkar inte vara mycket som får lillasyster ur balans.
När storebror fick tänder blev det feber och tandagnissel (?) men
dotterns tand märkte jag inte förrän jag kände den med handen.

Spännande att två barn kan vara så olika...
Det är tydligt att den ene har fått sin personlighet från mamman och den andra har fått sitt från pappan. Inte för att jag vet hur vi var när vi fick tänder men det går igen även i mat, sömn. tålamod, uthållighet osv...