Det senaste dygnet har vi varit i norra delen av landet, närmare bestämt i Edinet. En by där det bor många Romer. Som på många andra ställen är de hårt utsatta. I Edinet driver vi en skola för Romska barn. Man får gå i skolan ett år och lära sig grunderna i att läsa, skriva och räkna, vilket är väldigt viktigt om utanförskapet ska kunna brytas. För hoppningsvis så kan det i vissa fall finnas chans att komma in på den kommunala skolan sedan. Tyvärr är det mot lagen att låta de romska barnen gå i kommunal skola och därför är drömmen att kunna erbjuda en 2-årig skola. I projektet finns även en "dusch-och-tvätta-kläder"-hjälp. Familjerna bokar upp sig på två timmar och så duschar hela familjen och tvättar kläder i tvättmaskiner.
Under vårt besök så lektes det stafettlekar, gjordes hembesök och firades gudstjänst. Gott att sjunga lovsång tillsammans fast på olika språk. Så olika livsmöjligheter men ändå så lika. Människor helt enkelt. Människor älskade och skapade av Gud.
Ikväll hade vi ett avskedssamtal med Sando. (Ansvarig för arbetet här) Jag blir så imponerad av det de gör här. Han tackade oss för att vi älskar hans land så mycket att vi satsar på Moldaviens framtid. Under de 15 år som detta har pågått har ca 350 ungdomar passerat genom Crac och ett antal 1000 barn har fått hjälp ute i byarna med mat, omsorg och läxhjälp. De som gör detta möjligt är de människor som arbetar här. De ger av sitt liv!! Hela sitt liv!! Vi ger våra pengar men de ger sitt liv. De älskar, kämpar, ber, hoppas, gråter och gläds med barnen här hela tiden. Det är stort. Sån vill jag också vara. Hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar