Känns väldigt långt ifrån min verklighet. Jag som idag tyckte att det var ett stort problem att ygnste sonen gnällde och att den äldste släpade in en ödla - han har ju ett hus att släpa in en ödla i! Jag som gnäller över att det är trångt i sängen - jag har ju en säng! Jag som tycker att det är tråkigt att tvätta kläder - jag har ju både tvättmaskin och kläder! Jag som tycker att det är jobbigt när barnen hoppar i soffan - jag har ju en soffa!
Den verkligheten lever dock invånarna i Syrien i. Nio miljoner människor på flykt. 2,5 miljoner i flyktingläger - hälften är barn. Tänk alla mammor som inte kan natta sina mätta, trygga barn i varma, sköna sängar innan de gå ner och tar en varm dusch för att sedan halvsova i en mjuk soffa i ett eget hus.
Ibland skäms jag för att jag har det så bra. Kanske inte över att jag har det så bra, mer över att jag inte gör så mycket för att andra oxå ska ha det bra. För att mammorna i Syrien, som just nu sitter med rädda, frusna, hungriga barn i famnen, oförmögna att göra något - ska ha det bra. Hur kan vi, mammor i sverige, hjälpa mammorna i syrien? Det kanske är dags nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar