en vandring

Idag när jag kom till Lyckan för att hämta Folke så var detskapande med hela gänget. Folke målade, någon "degade", några andra försökte klistra på skalet på apelsinen igen medan ytterligare någon annan sprang runt och hällde vatten... Folke var inte helt villig att följa med hem. Det betyder ju bara att han trivs så bra på Lyckan och sånt är ju fantastiskt skönt som förälder att känna!

Tårarna slutade rinna när vi fick låna med oss en Flexbert-väst (jag hade missat det där med att vi var en timme senare och det blev mörkt) och ute i vagnen hade Elin vaknat och fick en hej-puss! Mysigt!

Man upptäcker så mycket när man är två år. Helst plötsligt så ser man massa nya saker på den alldeles vanliga sträckan mellan förskolan och hemma. En skylt! Visste ni att det är pappa som jobbar på skylten? Det fick jag reda på idag!

Och reflexpinnen kan man ju vicka på!!
När man är två år kan man även köra på lillasyster i vagnen, hon hamnade dock lätt inne i buskarna men det var väldigt roligt att springa!!

På vägen passade vi även på att hälsa på den stora trägubben, lite läskig men mest spännande.

Folke tyckte att vi skulle fika hos gubben, så vi slog oss ner vid gubbens bord (visst måste det vara hans, det står ju bredvid honom) och åt äpple. Sen var det lite sorgligt att gå därifrån, gubben blev ju alldeles ensam...

15 min promenad tog idag 1h! Och då var det väldigt tur att vi lånade med oss flexbert!

Nu är vi hemma, maten lagad och uppäten och barnen Hellsing hänger på golvet i köket.
Den stora hoppar och den lilla skrattar åt sin fantastiskt roliga bror!
Typiskt skön dag att vara mamma!